kennel Nietosten katteri
I våra minnen
Ibland är det dags att släppa taget, alltid händer det för snart. Oavsett om det var plötsligt eller på lång väg till ålderdom. Ledsen att missa dem, men kommer att ha kvar dessa lärdom och minnen för alltid.
När du har ett husdjur måste du veta och förstå att det förmodligen inte kommer att leva längre än vi gör. Och det är bra, för vem skulle ta hand om det då? Du behöver inte vara väldigt beredd för det, men du måste vara medveten om att det är i framtiden. Eftersom varje ägare kommer i det ögonblick då det är dags att släppa taget. Ibland kommer denna ögonblicken överraskande och den kommer med ett svårt beslut. Tänk då inte på andras ord eller dina känslor, men tänk på ditt husdjur: mår den bra - kan situationen på något sätt förändras om svaret är nej? Kan det leva ett lyckligt liv? Om svaret på alla är nej, har tiden kommit.
Viima
"Never give up. Today is hard, tomorrow will be worse, but the day after tomorrow will be sunshine"
Aavatuulen Viva Valeria
Saluki ♀
Particolor, Fawn
fd. 24.10.2015
Mankhöjd: 64cm / ~ 19kg
Armbågar: 0/0
Höften: A/A
Rygg: VA0, SP0, LTV0
Viima är min första saluki. Jag väntade på tre år för att få min egen salukivalp. Trots att hon inte var i början helt egen, för att hon ägdes av Tuuli Souka, Aavatuulen-kennel, och bodde hos mig för det var meningen att hon skulle få valpar när hon fyllde fyra. Hennes lynne var tyvärr inte sodan hon skulle kunna paras. Så hon kommer inte att få valpar.
När hon kom till mig, verkade Viima temperamentsfull, oberoende och modig. Det visade sig att modet inte hörde till Viimas karaktär.
​
Viima är denna hund som fick mig att tänka djupare om hundar, deras lynne och vad jag anser vara viktigt. Viima har också lärt mig att krämighet inte är ett hinder - men det saktar ner tränings takten med mängder. Från mina hundar har Viima lärt mig mest tålamod, skonsamt både för mig själv och för hundar, viktigheten av pauser och avståndet.
Viima älskar att springa fri och nuförtiden har jag modighet och tilltro att hålla henne fri i rätt miljö. Viima är så kräsen att hon inte alltid äter sin egen mat. En dag kan godbitarna vara bra nog att äta och andra dagen inte, även om de är samma godbitar båda dagar. Allt nytt är först sådant hon måste smaka igenom och spotta ut i några dagar, innan det visar sig vara ätbart.
​
Hemma är Viima säkert världens enklaste hund. Hon är glad att vara nära mig, på något mjukt och varmt till exempel soffan. Att vara ensam hemma är inte ett problem heller. För det mesta när man låter henne springa fritt njuter hon av lek med kamrater och tar emot även nya som kommer med. Men när man sätter på koppel blir hon rädd för människor, andra hundar och till och med cyklar. Osäkerhet kommer upp i situationer där vi får gäster, eftersom Viima reagerar starkt på dem som kommer in i huset - kan till och med försöka nafsa vid fötterna. Hon lugnar ner sig senare, men som du kan tänka, brukar folk bli nervösa av henne. De sakerna i hennes lynne som orsakar detta beteende är en kombination av skarpsinnighet och mjukhet som gör henne snabb att använda sina tänder.
Som löpare är Viima fantastisk, även om vi inte har tävlat mycket än. I hundshowna har Viima också fått ganska bra bedömning för sitt vackra utseende. Det är definitivt inget vackrare än att se Viima springa fri, full av glädje.
Halla
"If the stars guide the way, you are the brightest one"
Starsky Zip Zap Zakop
Border collie ♂, kastrerad
Blue Merle
5.11.2012 - 22.11.2019
Mankhöjd: 58,5cm / n. 25kg
Karaktärstest: +186 +++
Armbågar: 0/0
Höften: B/B
Ögon: OK
Rygg: VA0, SP0, LTV1
​
Halla är min första sporthund, och med honom började jag min äventyr i denna underbara sport hund och kennel värld. Utan honom hade jag saknat mycket av det här och kanske inte varit här jag är nu.
Halla är en mycket energisk och glad pojke med en glans i hans ögon. Hans favorit lek är att dra och rycka och han njuter enormt av nya tricks. Särskilt mål arbete och klicker utbildning. Vi har tränat i agility, lydnad och räddning med Halla. Men vår korta karriär kom till ett slut när en frikopplad hund attackerade oss. Idag har Halla en tidig pensionering och konsumerar smärtstillande medicin varje dag. Det är därför Halla arbetar huvudsakligen som min lilla hjälpare när vi tränar hundar som övar att gå i koppel, dessutom gör vi lite tricks hemma då och då och är med som hund skådespelare. Halla älskar utomhusaktiviteter, att göra saker tillsammans och springa fritt och vilt omkring. Halla fungerar inte med får såsom border collierna borde och är därför inte lämplig för vallning. Frågan är hur mycket av detta beror på Hallas smärtor eller något som Halla har ärvt - osteopaten är övertygad att det beror på smärtor.
Halla tolererar huvudsakligen andra hundar men leker bara med några få av dem. Halla snarare undviker konflikter och flyttar ur vägen, bara när han är hörnad och utan någon chans att fly börjar Halla grumla och visa tänder – då kan de snabbt bli konflikter.
Halla är girig med en stor G, som självklart gör träning och många vardagliga situationer lättare (plus medicinen är lättare att ge honom). I vardag är Halla en lätt typ allt som allt. Lätt att resa med, gå till nya platser och stanna som gäst hos vänner.
I sluten av 2019 blev Hallas smärtor värre och jag måste låta honom gå.
​
​
Dany
"This reminds me of when we were young"
Blandras (oregistrerad miniatyrpudel) ♂, kastrerad
Harlequin
20.6.2003 - 3.10.2017
Mankhöjd: 34cm / n. 8kg
​
Dany är min första hund. Dany är denna hund som jag fick öva med den vanliga hundägarens vardagliga liv - den hund jag växte med, såg hundens liv från födseln till döden och lära mig mycket på vägen. Dany var mer en familjehund än min egen, jag kunde inte ta henne med mig eftersom stressnivån skulle ha gått för högt - det provades en gång, men det var för mycket stress för Dany och han mådde inte bra, dessutom hade jag inte färdigheter eller möjligheter att träna för honom att stanna ensam i en långsammare takt.
Dany var en mycket bra familjehund. Sån som en familjehund skulle borda vara, fanns det inga problem med någon av de vardagliga sakerna. Inget pråblem att gå förbi, inga problem med resor, människor eller djur. Så vardagen gick utan något problem över huvudsaken, även om Danyn inte behövde stanna hemma ofta, gick det smidigt i trygga hemmet.
Kuura
"Seems like you're fickle, fickle as can be"
Fretti ♀, sterilicerad
Albino
21.06.2013 - 15.03.2014
​
Kuura var min första iller. Hon var ivrig och väldigt snäll när det enades om att bitandet inte var okej. Efter det bet hon inte ens främmande. Hon blev aldrig in-ren, och även lådor flyttade hon om kring. Kuura var en väldigt modig och snäll typ, han älskade att sova in i ärmen och blev inte besvärad av den extra uppmärksamhet hon fick på gatorna och på alla håll vi åkte till eller gick omkring.
Kuura kom till mig, åtföljd av en lång period av reflektion och entusiasm, och gick så plötsligt att ingen kunde ha förberett sig för det.
En halvtimme efter de första symtomen på hennes sjukdom var hon borta. Jag fortfarande längtar efter illern i mitt liv, men för tillfället kan jag inte ens tänka på att ta en i mitt liv. Kanske en dag kommer en liten iller flicka att kunna berika mitt liv igen. Men ingen ersätter Kuura, hon var den första <3