Den norska skogkatten är mest känd för sina örontofsar och storleken, de är robusta och starka halv-långhåriga katter. Det breda spektrumet av tillåtna färger ser till att alla kan hitta en de speciellt gillar, men du kommer inte att hitta en norsk med en mask. Trots sin hårlängd är norskar lätta att ta hand om, deras päls blir vanligtvis inte trasslig och kräver inte värst mycket borstning eller tvättning. Det var karaktären som stal mitt hjärta i denna kattras. Skogkatten är en mycket social, lekfull och vänlig ras. Den söker ofta för mänskokontakt, och är glada att vara med i allting som händer hemma. De flesta norskar som jag träffat har varit riktigt snuggliga och tyckte om att vara i knät eller åtminstone nära någon. Du kan även få en jogging vän om du lär din katt i tid att vara van med seldon.

En livlig och energisk skogkatt gillar att leka, men den trivs också sova nära människor (till exempel på skrivbordet eller över boken du läser).

 

Så som alla hundraser har också kattor ärvda sjukdomar. För det mesta sker den ärvda delen recessivt vilket innebär att en sådan tendens inte kan identifieras genom utseende. Även om endast friska exemplar användes för aveln kan det hända att två friska katter som döljer samma sjukdom blir parade och resulterar  en sjuk eller blivande sjuk individ. Ofta kommer dessa dunkla ärftliga sjukdomar bara att bryta ut när katten redan har passerat ungdomen och tonåren.

De sjukdomar som ärvas i norska skogkatter inkluderar hjärtsjukdomar (HCM) och metabolisk störning (GSD), som undersöks med ett genetiskt test. Hjärtsjukdomar undersöks med ultraljud, genen för denna sjukdom har ännu inte hittats så den skulle kunna bli identifierad genom DNA-testning.